Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kan det förundra eder, Sigbrit Willums?» frågade
Mogens Gjöe.
»Å nej minsann», svarade Sigbrit. »Men jag vill
heller inte säga, att jag just har saknat dem. Den dag
kan väl också komma, när det blir annorlunda.»
»Inte så länge eder dotter...»
Han slutade, oviss om hur han skulle lägga sina
ord. Det var inte hans mening att förnärma denna
kvinna. Han hade tvärtom kommit för att söka vinna
henne. Men han kunde inte bli klok på, var han hade
henne, och hennes tal var sådant att han halvt
funderade på att uppgiva alltsammans som fullständigt
fruktlöst.
Sigbrit njöt av hans förlägenhet, men hjälpte
honom slutligen ur den.
»Tag plats, herr Mogens», sade hon, »om det kan
förenas med eder ädla börd och höga rang att sitta
ned i en enkel hökerskas rum. Och säg sedan, vad det
är I vill. I ämnade säga, att min dotter är konungens
frilla?»
»I säger det själv», sade Mogens Gjöe.
Sigbrit gjorde en gest mot en stol, och han satte
sig. Han tänkte, att nu var det värsta över, nu kunde
de tala med varandra utan omskrivningar och
komplimanger. Och medan han satt och såg på denna fula,
orimligt feta kvinna, förundrade han sig över, att hon
fått den makt över konungen, som hon utan tvivel
ägde.
»Stundom får man räkna med konungens frilla»,
sade Sigbrit därpå.
»Just därför har jag kommit», svarade herr
Mogens hastigt. »I skall inte tro, Sigbrit Willums, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
