Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dyveke, såg på henne med kärleksfulla blickar och
suckade därjämte. Ofta hade han sin luta med sig och
förkortade tiden med små franska visor, som han var
en mästare i att föredraga. Det lyckades honom
också att alldeles förvrida huvudet på Edle, under det att
Dyveke förhöll sig stel och Sigbrit inte ett ögonblick
lät narra sig av hans höviska låter.
»Vad har du emot Torben, min duva?» frågade
konungen. »Han klagar över att du alltid visar honom
ovänlighet, fast han alltid är full av lovord över din
dygd och skönhet.»
»Jag fördrager honom inte, sade Dyveke och
något annat skäl kunde hon inte ge.
»Akta sig för den mannen, ers nåde», sade Sigbrit.
»Nå ja, akta mig måste jag för alla», sade
konungen, »men jag vet inte annat än att Torben är mig
lika trogen som de andra, som tjäna mig.»
En dag, då skrivaren red ensam med konungen
från Hvidöre, tog han mod till sig och antydde, att
Torben Oxe hyste kärlek till Dyveke.
Konungen spände ögonen i honom på ett sådant
sätt, att han varken vågade tala mer om det eller tiga.
Då upprepade han stammande samma sak och gjorde
därmed inte saken bättre. Konungen höll då in sin
häst, lade handen på Hans Faaborgs tygel och gav
skrivaren en blick, så att han föll ihop av
förskräckelse.
»Tag vara på din tunga, Hans», sade han, »om
den inte skall bringa dig ofärd. Torben är din ovän.
Det vet jag, och jag har en gång hållit min hand över
dig. Men om du säger ett knyst om Dyveke är galgen
din vissa lön.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
