Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det har jag också tänkt», sade Mogens Gjöe.
»Men Gud allena vete hur det går. Och vad guldet och
de gröna skogarna beträffar, så vet jag med säkerhet
att Sigbrit inte har annat än vad konungen ger henne
till hennes uppehälle.»
»Det ligger något bakom detta», sade
änkedrottningen.
Men hur det nu förhöll sig därmed, så var det i
alla händelser säkert, att förberedelserna till giftermålet
skred framåt.
Det hade gått bud till Österrike för att skaffa
kejsarens samtycke, och det hade kommit bud tillbaka,
att saken nog kunde låta sig göra. Till hösten skulle
den framläggas för herredagen i Viborg och
erforderliga medel beviljas för att skicka en präktig
ambassad till Tyskland för att i laga ordning anhålla om
prinsessans hand. Till sändebud voro redan utvalda
biskopen av Slesvig, herr Godske Ahlefeldt, Mogens
Gjöe, som nu var riksmarskalk, och riddaren och
riksrådet herr Albert Jepson Ravensberg, som var vida
bekant för den vackra franska han parlerade, och
därtill konungens trogne och hängivne tjänare.
Alla voro belåtna med saken, som den nu var
ordnad, och alla hade reda på den, utom Dyveke.
Ingen hade vågat tala om den med henne och konungen
själv sköt oupphörligt uppl den.
Men en dag red han till Hvidöre och beslöt att nu
skulle det ske. Men då han kom till kungsgården, fann
han Dyveke så upplöst av gråt, att han inte kunde säga
det.
Det var en härlig vårdag. Solen sken, fåglarna
sjöngo i skogen, och det var vitt av blommor under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
