Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne om flyttningen. Hon var obeslutsam och ville
betänka sig.
»Härute är det ro», sade hon. »Ers nåde kan
komma hit, när I vill mig något, och ingen lägger
stort märke till det. Men i staden skola allas ögon
vara fästa på oss för varje steg vi ta.»
»Jag visste inte, att I var rädd, Sigbrit», sade
kungen.
»Rädd är jag inte. Men jag vågar endast där jag
ser, att det finns något att vinna.»
»Det är det att vinna, att I och Dyveke komma
mig närmare», sade han. »Om ett halvt år ha vi
bröllopet, och då kan jag väl behöva min lilla duva.
Och jag tänker, att det kommer onda dagar både före
och efter den stunden. Då vore det väl, om jag i
en hast kunde få ett råd hos er, moder Sigbrit. För
sann, jag vet inte längre hur jag skulle kunna styra
mina riken utan er! I vet bättre besked om mångt
och mycket än mina riksråd, för att nu inte tala om
mig själv. I är en sällsam kvinna, och jag tackar
ödet, som fört oss tillhopa. Säg, vad skulle I ha
gjort, om I än i dag hade stått i er bod i Bergen
och sålt bakverk?»
»Jag skulle ha sålt bakverk», sade Sigbrit.
»Guds död, ja, det skulle I!» sade kungen och brast
i skratt.
Så föll han i tankar med pannan lutad i handen.
Sigbrit iakttog honom länge. Hon undrade hur pass hon
kunde lita på honom.
»Ers nåde», sade hon slutligen. »Det är något,
som säger mig, att om jag kunde komma till tals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
