Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hur han ängslades över dessa onda förebud och han
visste också, att de förorsakat stor oro hos folket.
Mäster Christoffer teg först och såg tveksam ut.
»Du har något på hjärtat, Christoffer», sade
kungen. »Säg oss det, vi ha ofta skördat gagn av din
lärdom.»
»Måtte bara ers nåde inte vredgas på mig», sade
Christoffer. »Men jag säger det även om ers nåde
blir vred, då det är sanning och sanningen icke bör
undanhållas konungen.»
»Rätt så!» sade kungen. »Jag gillar din
frimodighet, särskildt som jag vet, att du inte ämnar kränka
mig med det, som vållar så många av min omgivning
huvudbry, änskönt det är min sak och inte deras.»
Han menade Dyveke, och mäster Christoffer
förstod det mycket väl.
»Nej», svarade han, »det tänker jag icke på. Jag
tänker på den heliga Birgitta. Hon talar i sina
uppenbarelser om den sjätte konungen, som skall
fördrivas ur sina riken och från all makt och härlighet, om
han icke bättrar sig.»
»Och den kungen menar du är jag?»
»Det menar jag för sann, ers nåde», svarade
Christoffer.
»Guds död!» sade kungen endast.
Han stod och funderade ett ögonblick, så slog han
ut med handen, och ett leende flög över hans ansikte.
»Denna fromma dam skrev om dagen ner vad
hon drömde om natten», sade han. »Så tror jag, och
det skall du också tro.»
Sedan talade han icke mer om saken. Det blev
vår, och han fick fullt upp att göra med utrustandet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
