Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var med Mogens Gjöe på friarefärden, att det skulle
sitta hårdt åt för de danske att kunna tävla med
burgunderna i prakt och stolta låter.»
»Jag tycker, att I blivit så flärdfull på sista tiden,
moder Sigbrit?» sade konungen plötsligt.
»Jag är den jag alltid har varit»,, svarade Sigbrit.
»Aldrig har ers nåde funnit mig ovillig och hindrande,
då det gällt konungens ära och anseende.»
Konung Kristian gick in till Dyveke och lade sig
med huvudet i hennes knä.
»Dyveke, min lilla duva», sade han, »nu är det
onda dagar. Där skall jag sitta och pokulera med
min faderbroder, som gärna toge mitt liv, om han kunde
få min krona. Och jag ser landets skattkammare
tömmas till festligheter för en brud, som tvingas på mig
och som jag aldrig kan få kär.»
»Det ligger i Guds hand, käre herre», sade Dyveke.
»Så länge er lilla duva lever, har I henne kär, då
hon är död, kanske er håg vändes till den unga
drottningen. Didrik, som sett henne, säger, att hon var mild
att skåda. Det samma mälde herr Mogens Gjöe, som
var här en gång och talade med moder. Och jag har
också hört, att hon redan givit er sitt hjärta, fast hon
aldrig har sett er. Hon har ett porträtt av er, som
hon fått av herr Mogens, och det gömmer hon vid
sin barm och tar ofta fram och ser på det. Ack, jag
ville så gärna se henne.»
»Och jag skulle vara glad den dag jag visste,
att jag aldrig skulle få se henne», sade konungen.
Men nu kom en tid, då Sigbrit Willums inte mer
var glad ät Erik Walkendorfs brev.
Det var nämligen bud från Bruxelles att prinsessans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
