Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer icke hit ovetande om vad som väntar henne.
För länge sedan ha örontasslare och onda skalkar
berättat henne om kungens kärlek till Dyveke. Din mor
har inte sagt dig det för att skona dig, min lilla duva.
Men då du nu beklagar Elisabeth, skall du erfara, att
hon kommer hit med all vetskap om att jag har en
annan kär.»
Dyveke såg på honom med förundran och sorg.
»Vet hon av mig? Och att eder kärlek till mig inte
har svalnat?»
Kungen nickade.
»Då fattar jag inte, att hon drager hitupp», sade
hon sakta.
Hon talade inte mer om detta, men ville ej avstå
från sin föresats att åskåda landstigningen. Hon
lovade att gömma sig väl mellan buskarna, och dessutom
skulle Hans Faaborg vara till hands, om något skulle
hända. Ty det var visst, att om folkmassan, som
strömmade till Hvidöre för att se den unga
drottningen, finge syn på Dyveke, sklulle det bli oväsen
och upptåg.
Så satt du kungens lilla duva dold bland
lövverket tillsammans med Edle och Hans Faaborg
torsdagen den 9 augusti och såg drottningen landstiga.
Avståndet var för stort, för att hon skulle kunna
se Elisabeths ansikte, och därtill kom, att regnet öste
ner till den grad, att allt beslöjades, Hans Faaborg
bad henne gå in, men det ville hon inte höra talas om.
Hon såg processionen ordna sig på stranden, så ljödo
pukor och sorl från det håll kungen skulle komma,
och nu gick det inte Dyveke bättre än vid kröningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
