Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Anne Holgers», sade Mogens Gjöe, som såg, hur
ådrorna svällde i pannan på konungen.
»Har I mera att säga mig, Anne Holgers?» sade
konungen.
»Ja, det har jag eders nåde», svarade hon, »om det
också bara blir detsamma om igen. Det vill jag säga
eder, att eder fromma moder och alla edra trogna män
och undersåtar fröjdade sig mycket, när I tog eder en
skön och högboren gemål, ty de trodde, att riket skulle
få en arvinge, vilket för riket är en tvingande
nödvändighet. Men det skall I veta, om I inte vet det förut,
att hennes nåde blir inte med barn för att I sover
hos Dyveke.»
Hovmästarinnan var starkt andtruten av den häftiga
gången dit och ordströmmen, som vällt över hennes
läppar. Först nu, när hon kommit till slutet av sitt
tal, såg hon riktigt på konungens ansikte och blev
rädd för vad hon hade gjort.
»Eders nåde», stammade hon.
Konungen såg inte på henne.
»Mogens Gjöe», sade han, »vill I draga försorg om,
att fru Anne Holgers, som här står och som tills nu
varit drottningens hovmästarinna, men icke längre är
det, blir förd från slottet och staden och riket, innan
solen gått ned. Kommer hon någonsin mera inför våra
ögon, skall hon kastas i tornet och efter laga dom böta
med sitt liv för den skymf hon tillfogat oss i din
närvaro.»
Fru Änne ämnade säga något och sträckte fram
händerna. Men Mogens Gjöe drog hastigt ut henne
och stängde dörren mellan henne och kungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
