- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Dyveke /
264

[MARC] Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till mig en gång, att han hade talat vid eder om
ärkebiskopsstolen i Lund, som är hans livs dröm. När I
nu snart kommer i krig med svenskarna, så skulle det
sannerligen vara bra, om I hade en Herrens tjänare
av hans sort så högt upp på rangskalan.»

»Ja, minsann», svarade konungen och försjönk i
tankar.

Men den av alla männen på Sigbrits sida, som var
konungen kärast, var Hans Mikkelsen. Han hade varit
rik borgare i Malmö, en tid också borgmästare där,
men hade sedan helt och hållet trädt i hans nådes tjänst.

Han understödde Sigbrit i alla hennes förslag till
handelns uppblomstring och stod henne troget bi vid
utarbetandet och genomförandet av alla de
förordningar, som vid denna tid strömmade ut över landet.
Och han var ingalunda någon ögontjänare som
Didrik Slaghök och Hans Tolder, icke heller försiktig
som Poul och Lambert Andersen och Jörgen Hansen
i Bergen.

Djärvt sade han både konungen och Sigbrit sin
mening utan att tänka på, om han själv kunde få något
ondt av det. Han sade hans nåde, att det skar honom
bittert i hjärtat att se den unga drottningen, som gick
övergiven omkring i slottet och var lika from och god ändå.

»Den saken är min och inte din, Hans Mikkelsen»,
svarade konungen vredgad, men han glömde snart sin
vrede och kände intet agg.

»I är en märkvärdig kvinna, moder Sigbrit», sade
Hans en dag, när de båda sutto ensamma i hennes
kammare. »Jag har aldrig träffat någon varken man eller
kvinna, som sett så fritt och stort på världen som I.
Det är en fröjd att arbeta tillsammans med eder. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/1/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free