Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»I tar fel, moder Sigbrit, jag har ingalunda Edle
kär.»
»Edle eller någon annan», svarade Sigbrit utan att
se på honom. »Det reder sig nog. Och om I
bär er förståndigt åt, så kan I lita på min hjälp. I
har varit min dotter till stor tröst och glädje, när hon
satt ensam på Hvidöre, och Sigbrit Willums glömmer
inte sina vänner. Men gå nu till de unga flickorna.
Jag skall vara färdig med en stor sak, tills hans nåde
kommer hem från Vordingborg, och jag har ondt om
tid.»
Torben Oxe satt i rummet hos Edle och Dyveke
och var mera förvirrad än han någonsin varit. Han
vred sina mustascher och såg från den ena till den
andra. Dyveke såg inte på honom, utan bläddrade i en
gammal krönikebok. Edle tackade för varje blick han
gav henne med att le och rodna.
Så gick han bort och sökte upp sin goda vän och
släkting Knud Gyldenstjerne till Thim gård.
»Nu skall du få höra på nyheter, Knud», sade
han. »Den gamla skökan vill gifta bort mig med
Dyveke.»
»Du måtte vara full», sade Knud Gyldenstjerne.
»Jag är inte full», sade Torben Oxe. »Men
tankarna tumla om i mitt huvud, som om jag vore det.
Om hans nåde står bakom, då kan jag förstå det. Men
jag har inte sett något tecken till, att han börjar
ledsna pi sin frilla.»
»Om vi kommit så långt, så skulle försäljerskan
från Bergen säkerligen försöka väcka upp hans kärlek
på nytt», sade Knud Gyldenstjerne. »Kommer Dyveke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
