Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Eder moder sitter i sin kammare med Hans
Mikkelsen och beskattar oxmånglarna», sade Torben Oxe.
»Om I vill, så bege vi oss genast i väg, så kunna vi
vara tillbaka, innan hon märker det. Solen skiner
öch vädret är vackert. Vi gå snart de få stegen över
Höjbro och jag skall själv visa eder alla gemaken.»
Då beslöt Dyveke att våga sig med. De gingo
med Edle över torget och in genom porten, som man
genast öppnade för slottherrn. De borgare de mötte
stirrade på dem, ty det var sällsynt att Dyveke visade
sig på gatan. Även vakten gjorde stora ögon.
»Kanske frilian nu skall flytta in i drottningens
sovgemak», sade en av soldaterna.
»Hon kan väl få plats någon annan stans i slottet»,
sade en annan. »Det är ju också bekvämare för hans
nåde att ha dem båda två på samma ställe. Då
behöver han inte springa ut på gatan i alla möjliga väder.»
»Vad det anbelangar, kunde drottningen godt resa
tillbaka till Bruxelles med detsamma», sade den förste.
»Hans nåde har ännu inte varit i hennes sängkammare.»
Torben Oxe gick med de båda kvinnorna genom
salarna. Han öppnade dörren till drottningens gemak,
och Edle rusade ditin. Men Dyveke ville inte följa
med.
»Där tillkommer det inte mig att vara», sade hon
lugnt.
»Nåja», sade Torben Oxe och bugade sig för
henne. »Det kundè väl ordnas så en gång, att I blev
god nog att vara med de andra fröknarna vid hovet.»
»Jag är god nog», svarade Dyveke.
Hon såg stolt på Torben Oxe, när hon sade detta,
men blev förvirrad över den glödande blick, han fäste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
