Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var hos hennie lika ofta som förr, och att han alltid
var glad hos henne, och mera brydde hon sig inte om.
Men hon förskräcktes över, att en av konungens
förtrogna vågat utsätta henne för en sådan behandling.
Hon visste inte, hur hon hädanefter skulle kunna vara
tillsammans med Torben Oxe och inte heller hur hon
skulle kunna undgå honom. Endast det visste hon,
att om hon talade om det för kungen, så skulle
Torbens huvud falla.
Kanske hade han varit drucken eller förvirrad i
huvudet, tänkte hon också. Hon hade dock aldrig
givit honom anledning att tro sådant om henne. Hon
hade reda på Edles kärlek till honom och trodde, att
han tyckte om henne tillbaka. Därför beslöt hon att
tiga och inte störta honom i olyckan, om han bara
lät henne vara i fred för framtiden. Men plötsligt
blev hon rädd för att Edle möjligtvis hade sett något.
Hon kallade henne till sig och frågade henne
försiktigt, men Edles ansikte var som en mur. Så kom
Sigbrit och tog sin dotter i enrum och fick veta
alltsammans.
»Akta dig väl för att låta kungen få veta något
om detta», sade hon. »Blir hans svartsjuka en gång
väckt, så kommer han som är så häftig att rasa utan
sans och måtta, och du får aldrig mer en timmes ro.
Jag skäll tala med Torben och tillrättavisa honom.
Att han tiger, kan du väl förstå, då ett enda ord från
honom skulle vålla hans död. Såg Edle, vad som
händt?»
Dyveke skakade på huvudet. Hon grät
fortfarande och tänkte att hon bleve inte glad förr än konungen
kommer hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
