Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en formel, som endast jag vet, och som jag inte
betror åt någon annan.»
»Trolldom och häxeri», sade konungen.
Sigbrit ryckte på axlarna och svarade inte. Hon
satt med hakan stödd mot käppen och såg ned i
golvet. Icke en min förrådde, vad hon tänkte.
Konungen sneglade då och då på henne och trummade otåligt
på bordet.
Så slog han plötsligt sin knutna hand i bordet.
»Se på mig, Sigbrit Willums», sade han.
Sigbrit såg på honom.
»Vad borgar för, att I inte förgiftar
drottningen?» frågade han.
Sigbrit lutade sig tillbaka i stolen, lyfte käppen
och betraktade den noga, innan hon satte ned den igen
mellan knäna. Inte en min förändrade sig i hennes
ansikte.
»I svarar mig inte», sade konungen.
»Vad skulle jag svara eder?» sade hon likgiltigt.
»Om jag hade velat förgifta drottningen, så hade jag väl
kunnat göra det vilken dag som helst. Tror I inte,
att Sigbrit Willums har villiga tjänare vid hovet,
liksom hon har fiender? Men varför skulle jag göra
henne illa? Om jag inte hade velat ha henne hitupp, så
hade hon inte kommit. Har eders nåde glömt, att det
var jag, som mer än någon annan uppmanade eder till
giftermålet?»
Konungen lät huvudet sjunka och satt tyst.
»Det är sant», sade han slutligen. »I skulle kunna
förgifta henne och mig och vem I ville. I har
farliga saker i edra burkar och flaskor. Om jag inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
