Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därpå tömde hon bägaren. Den föll ur hennes
hand och trillade framåt golvet.
»Bad konungen er komma?» frågade hon.
»Nej», sade Sigbrit. »Jag erbjöd själv hans nåde
min hjälp. När I nu blir frisk, drottning Elisabeth,
så skall I komma ihåg, att det var Sigbrit Willums, som
botade er.»
Drottningen log, men hade redan till hälften
inslumrat. Sigbrit lutade sig över henne och såg på henne.
Därpå reste hon sig och gick tungt stödd mot käppen
till den dörr, genom vilken Rolandine gått ut.
Hon öppnade den och kallade in kammarfröken.
»Se till, att ingen stör hennes nåde», sade hon.
»Om hon nu får sova tills hon vaknar av sig själv,
så är hon frisk om två eller tre dagar. Men om I
väcker henne, så förlorar läkemedlet sin kraft.»
Rolandine stirrade på henne med gapande mun och
stela ögon.
»Sigbrit Willums», stammade hon.
Sigbrit vände henne ryggen utan att svara. Hon
gick mot dörren till det gemak, där konungen var, och
snavade på vägen på silverbägaren, som drottningen
hade tappat.
»Tag upp den och förvara den», sade hon. »Och
läxa upp tärnan, som tvättar drottningens bägare. Jag
såg hur oputsad den var, när jag blandade till
drycken i den.»
Rolandine stod och såg efter henne, tills dörren
hade slutit sig efter henne.
»Nå?» sade konungen.
»Om tre dagar är hennes nåde frisk», sade Sigbrit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
