Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du är ju säker på, att du såg det med dina egna
ögon.»
Hans Faaborg bedyrade igen.
»Och inga andra vittnen än du funnos där?»
Hans Faaborg svor på nytt.
»Nåväl», sade konungen, »du är i alla fall en
trogen tjänare, och jag tycker om, att mina tjänare ha
ögonen med sig. Akta dig bara, att du inte talar om
denna sak. Till lön skall du få inkomsten av det
kanikämbete i Roskilde, du har bedt mig om.»
Hans Faaborg knäböjde och kysste konungens
hand. Han begagnade tillfället att omtala, att han hade
trolovat sig med Jörgen Hansens dotter Edle, som
var hos Sigbrit, och bad hans nåde, att han skulle
understödja frieriet.
»Därom vill jag ingenting säga i dag», sade
kungen med ett skratt. »Men det har du mitt ord på, att
om Jörgen Hansen en månad i dag vill ha dig till måg,
så skall jag göra bröllop åt dig på Köpenhamns slott.»
Hans Faaborg tackade än en gång, berusad av all
den lycka, som hade vederfarits honom. Han
skyndade till Sigbrits hus och ville tala med Edle, men
Sigbrit sade, att hon inte mådde bra och att han inte
kunde få tala med henne i dag.
»Säg till henne, att konungen varit mycket
nådig», sade han. »Han rider nu till Roskilde, och jag
följer med och får en vacker förläning.»
»Lycka på resan», sade Sigbrit.
Konungen red till Roskilde, och skrivaren var med
i hans följe. När de kommit i närheten av staden,
red Hans Faaborg så tätt intill konungen, att han till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
