Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rolandine övertala honom att stanna i staden två
dagar. Så lång tid hade hon alltså att fundera ut någon
utväg.
Medan detta försiggick på slottet, satt Sigbrit i sin
kammare med Didrik Slaghök. Framför dem på
bordet låg kammartjänarens skinnpåse med den dyrbara
amuletten. Sigbrit hade uppspårat, att Maximilian
skickats till Bruxelles, men hon kunde inte få reda på i
vilket ärende. Hon visste, att det var drottningens
burgundiska kammarfröken, som hade skickat i väg
honom. Därför hade Didrik Slaghök spionerat på
honom och låtit ett par av sina män plundra honom,
innan han kom till staden.
Sigbrit öppnade skinnpåsen och tog fram
amuletten. Det var ett litet grovt skuret träkrucifix. Hur
hon vände och vred och betraktade det från alla
sidor, kunde hon inte finna något märkvärdigt med det.
»Kanske finns där någon dold fjäder», sade Didrik.
»Jag har sett en sådan i Rom en gång. I den fanns
en liten giftflaska gömd.»
Sigbrit undersökte krucifixet på nytt, tryckte på
det och skrapade på det, men kunde ingenting finna,
och kastade det från sig på bordet.
»Det är bäst, att I förvarar det», sade Didrik.
»Kanske är det egentligen avsett för moster eller Dyveke,
och då har det ju kommit till sin bestämmelseort.»
»Vad meniar du med det?» frågade hon.
»Jag menar, om idet har kommit från Bruxelles»,
sade hennes systerson. »Och finns det något ställe
i världen, där de önska, att det går Sigbrit Willums illa,
så är det där. Gud och hela världen veta, att de
sändebud, som kommo från regentinnan och kejsaren för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
