Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ove Bilde och Lage Urne. Dessutom vill jag be eder
om I så tycker, att rådfråga eder med en man, som jag
sätter mycket högt, fast han inte är av adlig börd
eller bekläder något ämbete i riket. Hans Mikkelsen
heter han, och han skall stå till er tjänst, om I skickar
Albrecht efter honom.»
»Visserligen skall jag göra, som I säger», sade
drottningen ivrigt, »men varför ber I mig inte söka
råd hos moder Sigbrit?»
»Skulle I göra det, om jag bad eder», sade
konungen överraskad.
»Det skulle jag», svarade drottningen. »Varför
skulle jag frukta henne? Hon har dock räddat mitt
liv en gång, och med ingen rådgör I så mycket som
med henne.»
Konung Kristian bugade sig djupt och förde
hennes hand till sina läppar.
»Gud löne eder för eder storsinthet, Elisabeth»,
sade han rörd.
Så drog han bort med ett stort följe.
Men var drottningen glad för den aktning och ära,
han hade visat henne, så var Dyveke bedrövad.
Hon hängde om konungens hals, när han tog farväl
av henne, och han kunde nästan inte befria sig ur
hennes armar. Hon sade, att hon gruvade sig för denna
resa och väntade sig allt ondt av den. Syner hade hon
sett och drömmar hade hon haft, och hon var
övertygad om, att hon aldrig mer skulle få se sin käre herre.
»Vad är det för prat», sade konungen otåligt. »Låt
de där löjliga tankarna fara och visa mig ett gladt
anlete, när jag kommer tillbaka. Dyveke, min lilla duva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
