Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonen och såg sig omkring i rummet från den ena
till den andra. Hennes mun förvred sig till gråt. Hon
ville lyfte händerna, men kunde inte.
»Min käre herre», sade hon klagande.
En darrning genomilade hennes kropp, och så var
hon död.
Ryktet flög över Köpenhamn.
»Dyveke är död! Dyveke är död!»
Innan kvällen fanns det icke någon i staden, som
inte visste det. De samlade sig i stora skaror utanför
huset och stirrade upp. En gång sågo de Sigbrit
Willums ansikte däruppe, och då höjdes hundratals
händer hotande mot henne.
»Slå ihjäl häxan!» skreko de.
Det kom soldater från slottet och röjde gatan.
Torben Oxe anförde dem. Han ställde sex kungliga
drabanter framför Sigbrits port. Själv gick han upp
och stod en stund i Dyvekes kammare och såg på
hennes bleka ansikte.
Så gick han, men en stund senare kom han tillbaka
och hade med sig en väl inhöljd gestalt. Sigbrit Willums
ville förmena honom tillträde till Dyvekes kammare,
men så viskade han henne något i örat, och då vek
hon undan och bugade sig för den främmande. De
stodo tillsammans och sågo på den döda.
»Eders nåde fick således se Dyveke», sade Sigbrit.
»Ack, vad hon är vacker», sade drottningen.
»Eders nåde kan prisa henne nu», sade Sigbrit.
»Nu gör hon eder icke mera någon förtret.»
Torben Oxe stod bakom, och tog inte sina ögon
från den dödas ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
