Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slöt sig över dem med ett plumsande och krävde fler
och fler.
»Pengarna förslå inte», skrev Jens byggmästare
till Ludvig Munk, som återvändt till Trondhjelm.
»Då skall du få mer pengar», skrev Ludvig Munk
tillbaka.
Han pinade och plågade bönderna i sitt norska
län, så att de foro till Köbenhavn och klagade. Han
fick en tillrättavisning av förmyndarna, som styrde
under konung Kristian IV:s minderårighet. Men Jens
byggmästare skrev efter mera pengar och så plågade
han bönderna ytterligare, tills han slutligen blev
avsatt och fråndömd länet.
Under tiden rullades stenar ned i Nöriunds mosse
och slutligen kände byggmästaren fast botten.
Bokpålar slogos ned, jord och grus kördes på, och
slutligen reste sig på grunden en vacker borg, som ännu
den dag i dag är står där.
Tre flyglar hade borgen, var och en i två våningar
förutom källaren, med välvda rum och ett torn, som
med spiran nådde hundra fot i höjden. Taket var
av koppar och framför vindbryggan var ett porttorn
med väldiga kopparportar. Så tunga voro dessa, att
när de stängdes dånade det, så att det hördes i de
sju närmaste byarna.
Ingen hade sett så vackert uthuggna ornament i
sandsten och så fint utskuret trävirke som på det nya
slottet. Överallt syntes Ludvig Munks och Ellen
Marsvins vapen. Det fanns också ett kapell och en vacker
vindeltrappa och överallt dyrbart bohag samt
sammet och kläde att draga väggarna med.
— — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
