Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Såg I tjuven?» frågade Birthe.
»Sannerligen såg jag henne inte», svarade Birgitte.
»Det var Mette Thommesens ansikte livs levande.»
»Då är det hon», sade Birthe. »Om I nu ger mig
fem riksdaler, så skall jag ställa till så, att Mette på
söndag, när hon liksom I och er husbonde skall på
Oluf Eriksens bröllop, tar på sig det stulna armbandet
och går upp i S:t Knuds kyrka och lägger det som
offergåva inför allas ögon på altaret, så att I
offentligen kan skämma ut henne. Och för att 1 inte
skall tro, att jag ljuger, skall jag vänta med de fem
riksdalerna tills efter söndagen, så att I fått se, att
det går så som jag sagt.»
Men Birgitte Lauridsdotter skakade på huvudet.
Mette Thommesen var en av de förnämsta kvinnorna
i staden och därtill hennes goda vän.
»Jag vill inte bringa en sådan skam över Mette»,
sade hon. »Ställ om i stället, att hon oförmärkt ger
mig tillbaka armbandet, så skall I få de fem
riksdalerna.»
Birthe lovade, att det skulle ske så och gick sin
väg.
Redan dagen efter kom Mette Thommesen till
Birgitte. Hon satte sig och pratade högt och
ljudligt om allt möjligt som om hon varit på ett vanligt
besök. Plötsligt frågade hon Birgitte, om hon inte
hade fått tillbaka sitt armband.
»Nej», svarade Birgitte.
Då tog Mette upp armbandet ur fickan och räckte
henne det med ett muntert skratt.
»Då kan jag bereda dig en glädje, för här är det»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
