Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»När jag kommer tillbaka nästa år, så skall eder
dotter vara på gården.»
Fru Ellen neg.
»Har I förstått mig?» sade konungen.
Fru Ellen neg på nytt, men svarade ingenting.
Hans nåde red bort och lämnade fru Ellen
Marsvin i djupa, vittfamnande tankar.
Kirstine förstod inte modern under den tid, som
nu följde. Jämt och ständigt blev hon inkallad i
hennes kammare och mönstrad och utfrågad. Intill
nu hade hon rätt mycket försummats, men nu blev
hennes kläder eftersedda och nya klänningar syddes.
Fru Ellen provade halskedjor och armband på henne
och lät henne gå med dem en stund och så tog hon
dem tillbaka igen. Hon kom över henne en dag,
när hon pratade med Peder under lindarna, och det hon
då fick se och höra, var av den art, att pojken
ögonblickligen kördes på porten. Hon försökte utfråga
Abelone om vad Kirstine kände och tänkte.
»Vad tänkte I själv på, då I var sexton år», sade
den gamla pigan kort. »Kirstine tänker på detsamma.
Man skall ha kvinna, och kvinna man. Så har Herren
Gud bestämt och Martin Luther har sedan predikat
det för oss alla.»
»Vad talar 1 med henne om?» frågade fru Ellen.
»Jag berättar för henne om kärlek», sade Abelone.
»Detsamma som jag berättade eder, när I var liten.
Hon lyssnar ännu bättre än I och frågar djärvare.»
»Vakta din tunga vad du säger till barnet», sade
Ellen Marsvin. »Kanhända är henne ett större öde
beskärt än vad du tror.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
