Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu kom Hans Mikkelsen, och Ellen Marsvin
berättade, att han var hennes huskaplan och att han
dessutom undervisade Kirstine i franska och tyska.
»From har du alltid varit, Ellen», sade konungen.
»Det gläder mig mycket att se, att du också är en god
moder. När Kirstine kommer till hovet bland de andra
adelsdamerna, kommer hon att draga nytta av vad
hon lärt av mäster Hans.»
Hans Mikkelsen bugade sig och tog på konungens
uppmaning plats vid bordet. Hade hans nåde
skämtat förut, så blev han nu allvarsam. Han talade länge
med läraren om teologiska frågor och berömde sedan
hans kunskaper och förstånd för fru Ellen. Han lade
också med glädje märke till, att mäster Hans icke var
någon kostföraktare, utan tömde bägaren, så ofta
hovmännen drucko honom till.
Medan de sutto och pratade, gick fru Ellen då och
då ut och frågade sina tärnor efter Kristine, men ingen
hade sett henne utom Abelone, och hon teg. Slutligen
steg konung Kristian upp från taffeln.
»Nu säger jag tack för god mat, Ellen», sade han.
»Ditt vin har gått mig något åt huvudet, så att jag
vill gå litet i din vackra trädgård. Under tiden kan du
underhandla med Thomas och Vilhelm om kreaturen.
De äro som såll, allt rinner igenom dem vad man än
slår i dem, så att de äro alldeles nyktra, när mitt
stackars huvud för länge sedan är tungt. Därför äro
de goda hovmän och kunna väl bevaka sin herres
bästa.»
»Eders nåde», sade fru Ellen.
Längre kom hon inte. Konung Kristian vinkade
med handen och höjde huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
