Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon hoppade ned från bordet och neg djupt. Hon
hade glömt, att hon hade konungens hatt på sig och
kom först ihåg det, när han skrattade. Då skrattade
hon med, lade hatten på bordet och neg på nytt.
»Jag har sovit», sade konung Kristian.
»Ja, det har eders nåde», svarade Kirstine frejdigt.
»Bliv inte ond på mig, om jag väckte er. Jag visste
inte, att I var här och jag har suttit alldeles tyst.»
Konungen såg på henne.
»Så fager du har blivit, liten Kirsten», sade han.
»Minns du kyssen du gav mig på borggården för två
år sedan?»
Hon slog ned ögonen och log.
»Vill du ge mig en kyss i dag med?» frågade han.
»Det passar sig inte», sade hon med nedslagna
ögon. »Förra gången gick det väl an. Då var jag
bara ett barn.»
Konungen tog med båda händerna om hennes
huvud och kysste henne.
»Om mor såge det, finge jag ris», sade hon.
»Jag tänker, att du har vuxit ifrån riset», sade
konungen. »Och så har väl mäster Hans lärt dig, att du
skall lyda konungen.»
»Det har han», svarade Kirstine Munk.
»Ser du det», sade konungen och kysste henne
igen.
Så drog han henne ned i knäet och där blev hon
sittande. Hennes tjocka gula hår kröp ut under huvan.
Han drog fram lockarna och virade dem kring
fingrarna. Hon såg förväntansfullt på honom med glada,
tindrande ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
