Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen stannade där i tre dagar och styrde därpå
kosan till Köpenhamn. En månad därefter kom bud,
att då bröllopet knappast kunde firas förr än på nyår,
var det hans önskan, att Kirstine Munk skulle komma
till honom på Antvorskov, där han då uppehöll sig.
Ellen Marsvin tyckte inte om uppskovet, men Hans
Mikkelsen, med vilken hon rådgjorde, uppmanade henne
att göra konungen till viljes.
»Skadan är nu en gång skedd», sade mäster Hans.
»Allt vad vi göra mot hans nådes vilja, kan endast
bringa förtret.»
Så gjorde Kirstine sig i ordning till att resa, men
det tog ju en tid, innan hon fick allt klart.
Hon dansade och sjöng hela dagen, provade nya
kläder, som fru Ellen lät sy åt henne, putsade sina
smycken, skrattade åt Hans Mikkelsen, när han ville
läsa med henne, och hann alltid med att svärma en
stund under de höga lindarna.
Abelone följde henne som hennes skugga, och hon
blev snart den enda, med vilken Kirstine gitte tala.
Hon hade blivit så högmodig, att fru Ellen mer än
en gång tog efter käppen, fast hon aldrig vågade
bruka den.
»Varje strimma I ger mig, mor, skall jag visa för
hans nåde», sade Kirstine.
»Du är en fräck tös», sade fru Ellen.
Men så glömde hon plötsligen sin vrede och satte
sig hos Kirstine och talade med henne om vad som
skulle ske, när hon blev konungens gemål. Hon
framhöll för henne, att hon skulle begagna varje tillfälle
att öka släktens makt och rikedom. Hans nåde var
en god man mot den han hade kär, sade hon. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
