Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ådrager dig konungens vrede, så kan du ha användning
för Rosenkrantzarna och Munkarna och allt vad de
heta.»
»Jag får aldrig något annat tycke», sade Kirstine.
»Det är inte tänkbart, att jag skulle kunna nå en högre
lycka än den, jag redan har, och du kan vara säker
på, att hans nåde kommer att fira bröllop den dag
han tycker det är lämpligt.»
Abelone skrattade. Hon berättade, hur många
svårigheter hon haft att utstå för resan, fastän fru Ellen
hade rikligt försett henne med pengar. Allra svårast
hade det varit att komma in på slottet, och det hade
väl heller inte lyckats, om inte Peder kommit genom
porten och gått i god för henne.
»Vad gör du med Peder?» frågade hon.
»Jag ser på honom, när jag går förbi honom», sade
Kirstine Munk. »Det roar mig, när han stryker av
sig huvan och stirrar på mig som han gjorde i
lusthuset under lindarna, när jag tvang honom att kyssa
mig.»
»Akta dig för Peder», sade Abelone.
»Varför skall jag akta mig för Peder?»
»Akta dig för dig själv», sade den gamla.
Hon blev inkvarterad på slottet bland Kirstines
tjänstefolk och varje gång hon talade om att resa
tillbaka till Lundegård, slog Kirstine bort det. Hon måste
berätta om sin resa för konungen, och hans nåde
skrattade åt hennes djärva ord och hennes lustiga,
gamla skrynkliga ansikte. Han fick också av Kirstine
veta hennes ärende och tyckte, att det inte hastade
med Abelones hemresa. Fru Ellen kunde gärna gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
