Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är väl, att jag vunnit dig», sade han. »Om
också högtsalig drottningen var en dygdig och god
kvinna, så var hon dock aldrig mina ögons lust som
du. Jag vet ingenting bättre än att färdas med dig
i mina riken och få en munter pratstund vid bägaren
med mina män och vara fri från det stela hovlivet,
som är mig värre än pestilentia.»
Kirstine lutade sitt huvud mot hans axel, men
fortfor att snegla i räkenskapsboken.
»Där har I köpt en gård i Köpenhamn åt Ulrik
Kristian Gyldenlöve», sade hon.
»Ja, det har jag», sade konungen. »Det är en god
gård, och jag fick den billigt. Det är ju inte mer än
min skyldighet att dra försorg om de barn, jag satt till
världen.»
Kirstine Munk steg upp från konungens knä. Hon
sköt fram underläppen och hennes ögon voro onda.
»Den horungen», sade hon.
Konung Kristian rynkade pannan och såg förvånad
på henne.
»Guds död, liten Kirsten», sade han, »vem har
lärt dig sådana vackra ord?»
Hon fattade sig ögonblickligen, knäböjde framför
honom och började gråta.
»Förlåt mig, eders nåde», sade hon. »Det föll mig
på läppen, när jag tänkte på henne, som I hade kär
före mig. Jag är visserligen inte svartsjuk på
högtsalig drottningen, som låg under jord, innan I fick
se mig. Men de säga, att Karen Andersdotter är
vackrare än jag, och de säga också, att I håller henne
gömd någonstans i ett hus, och gästar henne ibland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
