- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Kirstine Munk /
95

[MARC] Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Det är lögn», sade konungen och reste sig upp
från stolen. »Visserligen är mitt kött skröpligt, och
jag duger inte till att leva allena. Men Herren har
skapat oss sådana, att man skall ha kvinna och kvinna
man, och har jag en älskad maka i mina armar, så
kunna all världens kvinnor få gå för mig vart de vilja.

»Förlåt, mig, eders nåde», bad hon.

Konung Kristian gick fram och tillbaka på golvet.
Så satte han sig igen och tog henne i knä.

Jag förlåter dig din svartsjuka», sade han och
log. Karen har gift sig med Ulrik Bödtkers systerson,
och med henne har jag ingenting mer att skaffa. Men
hennes son är min son, om han också är född utom
äktenskapet. Jag tänker också, att du kommer att se
annorlunda på saken, när Gud en dag välsignar ditt
liv med frukt. Ty du skall föda mig många och
stolta barn, och jag skall hjälpa dem fram, så att
deras rykte en dag skall spörjas över hela världen.

»O, ja», sade hon.

»Du skall heller inte tro, att konungen är fattig»,
sade han. Kom, Kirsten, vill du se min skatt?»

Han steg upp, tog fram en silvernyckel, som han
bar i ett band om halsen, fattade hennes hand och
förde henne fram till rummets bortersta vägg.

»Här skall du få se», sade han.

Han tryckte fingret mot panelen, varvid en
lönndörr sprang upp. De gingo ned för en smal
vindeltrappa, längre och längre ned, så att Kirstine till sist
blev rädd och tog ett fastare tag i hans hand.

»Var inte rädd!» sade han. »Nu äro vi snart där.»

De stodo i ett valv i slottets källare. Det fanns
ingen annan ingång till det än från konungens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:43:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dandrott/2/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free