Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag tycker det är bättre att komma under tak än
att trava på landsvägen», sade Ellen Marsvin. »Men
från det ögonblick vi kommo över hölstenska gränsen
har jag måst piska dig framåt som man driver en
oxe till slaktbänken.»
»Jag känner mig just inte annorlunda heller,
moder», svarade Kirstine.
Hon höll in hästen och frågade vägvisaren, som de
hade med sig, hur långt det var till Verden.
»Vi äro där om en timme», svarade karlen. »Om
I har goda ögon, kan I se stadens torn från backen,
som vi rida uppför.»
Kirstine Munk hoppade ned från hästen.
»Vad nu?» frågade Ellen Marsvin med harmfull
röst.
»Det lyster mig att vila litet», sade fru Kirstine.
Hon satte sig i gräset vid vägkanten och det hjälpte
inte hur än Ellen Marsvin grälade och bannade,
Kirstine befallde tjänarna att duka upp i gräset av den
matsäck, de hade med sig. Därpå satt hon och åt
och pratade med jungfru Anna Maria.
»Det kommer en skara ryttare emot oss», ropade
vägvisaren.
I ett nu voro alla på benen. De tio svennerna,
som åtföljde damerna, sprungo till häst och spärrade
vägen med dragna svärd. Ellen Marsvin och Kirstine
gömde sig bakom dem.
»Det är bara fyra man», sade vägvisaren, »och
om jag inte ser galet, så är det hans nådes folk.»
Ögonblicket efter voro de främmande så nära,
att alla kunde se, att vägvisaren haft rätt i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
