Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmodan. Svennerna skilde sig åt och lämnade plats, och så
voro främlingarna midt ibland dem.
Deras anförare var en ung man, och det var lätt
att på hans hållning och dräkt se, att han var en
förnäm herre. Flyktigt återgäldade han svennernas
hälsning, hoppade av hästen och gick fram till
damerna. Han såg stadigt från den ena till den andra.
Slutligen tog han av fjäderhatten och bugade sig djupt
för Kirstine Munk.
»Denna gång har jag visserligen inte ridit
förgäves», sade han. »Jag står inför hans nådes gemål,
den ädla fru Kirstine Munk.»
»I ser henne framför er», svarade fru Kirstine.
Den unge mannen bugade sig på nytt och sopade
marken med hattbrättet.
Kirstine tog inte sina ögon ifrån honom och tyckte,
att han var en mycket vacker karl, där hän stod
hövisk och rak med sina bruna mustascher och ögon,
som tydligt skvallrade om, att han fann henne fager.
»Då är I skickad av konung Kristian för att taga
emot oss», sade Ellen Marsvin. »Jag kan förstå, att 1
är en av hans nådes tyska officerare. Vad är edert
namn och rang?»
»Otto Ludvig, greve av Salm, kallar jag mig»,
svarade han. »Eljest är jag överste till häst i hans nådes
armé och mest känd under namn av Rhengreven, om
ni händelsevis har hört det namnet.»
»Hans nåde har nämnt eder i sina brev», sade
Kirstine.
Det var osanning. Men Rhengreven bugade sig
glad och smickrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
