- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Kirstine Munk /
153

[MARC] Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han fick se sin gemål, och bredde ut armarna mot
henne.

»Välkommen, hjärtanskär!» sade han. »Ack, du
vet inte hur jag längtat efter att få se dig dessa långa
dagar, som jag varit bunden vid sjuksängen.»

»Jag kom så fort jag kunde, eders nåde», sade
hon. »Men vi hade motvind på havet och fingo vänta
på hästar och råkade ut för andra motigheter.»

»Men nu är du här», sade konungen. »Kom och
sätt dig hos mig här och berätta. Hur må barnen?»

Hon berättade, och så kom Ellen Marsvin, som
också fick ett hjärtligt mottagande av konungen. Snart
sutto alla bänkade kring bordet. I sällskapet deltogo
Rhengreven och andra förnäma officerare. Thomas
Null satt där och sjöng sina visor. Vilhelm Dopp drack
och nickade och sade ingenting.

»Det är nästan som om vi sutte i Rosen på
Fredriksborg», sade konung Kristian.

»Om vi bara vore där», svarade riksrådet Albert
Skeel. »Det kan hända mycket, innan vi komma
tillbaka till Danmark.»

»Segrar kunna vi vinna», sade konungen otåligt.
»Vi kunna också falla på ärans fält, som det anstår
bålde krigare och förkämpar för den sanna tron. Upp
med huvudet, Albert. Låt ingen få se ditt missmod!
Det var i alla fall jag och inte du, som störtade i
gropen och slog mig, så att jag var utan medvetande i
flera dagar.»,

»Det hade varit bättre för hären och riket om
olyckan hade drabbat mig», svarade Albert Skeel.

»Kanske det», sade konungen. »Då får du se till,
att du är framför mig varje gång vi gå mot fienden.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:43:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dandrott/2/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free