Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borgfogden satte sig i borgstugan och åto och drucko,
och timmarna gingo.
Slutligen trädde Kirstine Munk in i Abelones
kammare.
Hon blossade och strålade och ledde Rhengreven
efter sig vid handen. Hon lutade sig över den gamla
pigans säng och nickade åt henne.
»Känner du igen mig, Abelone?» frågade hon.
Abelone vinkade med sin vissna hand, att hon
skulle flytta sig. Därpå reste hon sig halvvägs upp på
armbågarna. Hon ville se Rhengreven.
»Kung Kristian var vackrare», sade hon.
Därpå lade hon sig ned igen och såg inte mera på
dem, men fortfor att skratta och mumla.
»Ungt blod, ungt blod», var det enda de kunde
höra.
»Om hon förråder oss för hans nåde?» sade
Rhengreven, när de gingo därifrån.
»Det gör hon inte», svarade Kirstine Munk. »Men
om hon gör det, så gärna för mig. Vill du som jag,
så är jag din inför hela världen.»
»Tst», sade Rhengreven och såg sig förskräckt
omkring. »Sådana ord kunna kosta mig huvudet. Kom
ihåg, att jag är blott en ringa överste i hans nådes
armé. Han kan låta halshugga mig vilken dag han
vill.»
»O, jäg skall vara försiktig», sade Kirstine Munk.
»Var inte rädd för min skull. Jag skall göra allt för
att inte förlora dig, min hjärtanskär, min älskade och
rätte husbonde.»
Hon drog honom med sig bakom en av
ladugårdarna och kysste honom igen. Peder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
