- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Kirstine Munk /
182

[MARC] Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gången efter den andra lät konungen fylla sin bägare
på nytt och tömde den genast, men han blev inte
gladare för det.

»Sjung en visa för oss, Thomas», sade han
slutligen. »Var äro dina musikanter, Ellen? Jag minns
en gång när jag gästade dig på Lundegård, att du hade
ett vackert kapell.»

»Tiderna passa illa för musik, eders nåde», sade
Ellen Marsvin. »Musikanterna äro borta, likaså
organisten, som anförde dem, och mycket mer med dem.
Landet är så utpinat, att jag knappast kan få karlar att
sköta mina kreatur.»

»Men kreaturen har du dock räddat», sade
konungen och skrattade för första gången. »Sjung nu,
Thomas, sjung!»

Thomas Null sjöng. Men huru munter visan än
var så lät den mycket bedrövlig. Om en stund steg
konungen upp från bordet, lade armen om fru
Kirstines axlar och gick med henne till den kammare,
där han brukade bo, när han var på Dalum.

Fram på dagen satt Rhengreven på sitt rum, som
låg i yttersta flygeln, och putsade sina vapen.

Han var rädd. Han måste säga sig själv, att om
inte fru Kirstine revade seglen, så skulle denna sak
säkerligen sluta med att han blev ett huvud kortare.

Men var han rädd för konungen, så var han det
ännu mer för fru Kirstine. Hon hade fångat honom
så i sina garn, att han icke var sig själv mäktig, när
han var tillsammans med henne. Han kunde inte
låta bli att göra som hon ville, fast han lovade sig
själv, att det skulle vara slut. Ofta hade han tänkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:43:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dandrott/2/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free