Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När konung Kristian slutligen bröt upp från laget,
hade han fått sig ett ganska grundligt rus. Han hade
svårt för att gå och stödde sig mot bord och stolar,
medan han gick till sitt rum.
»Kirsten», ropade han med sluddrig röst.
Fru Kirsten var icke där, och ingen av de andra
sade något. De flesta av dem voro själva druckna,
och de, som inte voro det, visste att hon stod med
Rhengreven bakom dörren i gemaket intill.
Dit styrde konungen sina osäkra steg. Han stötte
upp dörren och stod framför dem.
»Ah», sade han och såg på dem.
»Jag talar med greven om Valdemar Kristian»,
sade Kirstine och tog konungens arm och log mot
honom med strålande ögon.
»Vad har Rhengreven med vår son att göra?» sade
konungen.
»Eders nåde», stammade greven.
Men Kirstine trädde emellan honom och konungen.
»Rhengreven har lovat mig att taga honom i lära
och göra honom till en käck soldat», sade hon.
Konung Kristian såg först på henne och sedan på
Rhengreven. Underliga tankar vaknade i hans
omtöcknade hjärna, men de flögo bort igen, innan han
blev fullt medveten om dem.
»Det är bäst att du talar med mig om den saken,
Kirsten», sade han. »Rhengreven är en tapper man,
men än har jag inte tänkt på att sätta min son i skola
hos honom.»
Därpå gick han med Kirstine till sin kammare.
Rhengreven gick tillbaka till riddarsalen, där de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
