Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Har jag gjort det, Kirsten?» svarade konungen och
såg mörkt framför sig. »Kanhända Gud straffar mig,
för att jag tänkt mera på min egen makt än på hans rikes
framgång. Det förefaller mig ibland som jag den
gången ljög både för dig och mig själv och oss alla.»
»Lägg eder nu ned och sov, eders nåde», sade
Kirstine. »Morgondagen skänker nytt mod.»
»Kirsten», sade han, »om jag en dag inte har något
annat rike än dina båda armar, i vilka jag vilat så
tryggt, vill du då stanna hos mig?»
»Hur kan I tvivla på det, eders nåde?» svarade
hon.
Konung Kristian suckade, lade sig tillbaka i
kuddarna och sträckte ut sig i sängen.
Snart sov Kirstine Munk. Konungen böjde sig över
henne och lyssnade till hennes lugna andning. Själv
kunde han inte somna. Oroligt kastade han sig av
och an i sängen, steg upp och lade sig igen, satt på
sängkanten och gjorde anteckningar i sin kalender,
medan nattens timmar runnö hän.
Plötsligt började fru Kirstine tala i sömnen.
Konungen vände sig emot henne.
»Otto, Otto!» sade hon.
Ett ögonblick stirrade han på henne. Så grep han
henne med blotta händerna i axlarna och reste henne
upp i sängen med ett ryck, så ätt hon blev klarvaken.
Förfärad stirrade hon på honom, så hemsk såg han
ut. Uttrycket i ögonen var vildt, munnen skälvde, han
höll den knutna handen tätt framför hennes ansikte.
Hon såg, att det tumlade om i hans huvud och förstod,
att det var fara på färde, fast hon inte visste, varifrån
den kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
