Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och klagomål från det solen går upp till den går ned.
Så mycket ondt har jag lidit under dessa år, att jag nu
vill se glada människor omkring mig.»
»Jag tänker på Kirsten», sade hon.
»Vad är det med henne?» sade konungen. »Jag
vet inte av att hon mår illa.»
»Det gör hon visst», svarade Ellen Marsvin. »Det
arma barnet skall ånyo få barn.»
»Åhå!» sade konungen.
Han gick ett par steg nedåt gången, stannade eit
ögonblick och funderade och frustade som en häst
och fortsatte. Fru Ellen följde honom som en rädd
hund.
»Ack, om min arma dotter finge dö i den
barnsängen», sade hon till sist. »Det ber jag Gud om
var afton.»
»Fy, Ellen», svarade konungen, »skall du bedja
om en människas död och därtill din dotters! Det vore
bättre, om du gjorde dig i ordning och reste till
Köpenhamn för att hjälpa henne, som du gjort de andra
gångerna.»
»Aldrig i världen gör jag det», sade fru Ellen
och slog ihop händerna.
»Nåja», sade konungen lugnt, »du kan väl snart
vara trött på det, och Kirstine reder sig nog utan din
hjälp. Men låt mig nu se, att du drar försorg om,
att de sju stora ekarna, jag utpekade, bli fällda och
avbarkade i rätt tid.»
Den dagen sade inte konungen mera. När någon
talade till honom, såg han på dem med en underligt
stirrande och förvirrad blick och tog sig för pannan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
