Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gud tog henne i hennes vår. Så förde mig mitt
skröpliga kött till en kvinna av ringa härkomst, som hette
Kirsten. Har du någonsin hört talas om henne?»
»Jo, ers nåde», svarade Vibeke.
»Jag kan tänka det», sade konungen. Den
konungen skänker sin kärlek har allas ögon riktade på
sig. Hon dog också ifrån mig och jag fick en annan kär.
Och då ville de, att jag skulle taga mig en gemål,
och så tog jag henne, som nu är Rhengrevens
älskarinna.»
»Tala inte om det, eders nåde», sade Vibeke. I
river upp såret och blir sjuk till sist av sorg.
»Med sorgen är det inte längre så farligt, sade
konungen och skrattade. »Så mycket har jag sett av
Kirstens skam, att min kärlek till henne för länge sedan
är död i mitt hjärta, men harmen, Vibeke, harmen.
Jag kan ju inte krossa henne for de vackra barnens
skull. Hon stängde sin kammare för mig, fast jag
förlät henne hennes brott och sökte henne på nytt.
Hon släpade mitt kungliga namn i smutsen. Det finns
inte en drabant i mitt garde, som inte kan le i mjugg,
när jag går förbi honom, och säga till sin kamrat:
Där går hans nåde ... hanrejen.»
Han steg upp och gick omkring i rummet och gav
sin vrede luft i grova ord. Så blev han plötsligt tyst,
satte sig ånyo på sängkanten och strök Vibeke över
håret.
»Ack, om det hade varit du, Vibeke? Du skulle inte
ha beredt mig en sådan skam.»
Vibeke grät och visste inte, vad hon skulle säga.
»Vill du stanna hos mig i natt, Vibeke?» sade
han slutligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
