Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Fru Kirstine», sade han och drog sig ett steg
tillbaka.
Konungen reste sig upp i sängen och skuggade
med handen över ögonen.
»Är det Kirsten?» sade han.
Hon gick fram och satte sig på sängkanten. Ulrik
gick och drog till dörren efter sig.
»Stanna utanför och kom in, när jag kallar»,
ropade konungen.
»Är eders nåde rädd för att jag skall göra eder
illa?» sade fru Kirstine.
Hennes röst var mild och inställsam. Hon lade
sin hand på konungens, men han drog den hastigt till sig.
»Inte så, Kirsten», sade han. »Du har förr ofta
dårat mig, men nu går det inte längre.»
»Jag märker det», svarade hon och höll handen
för ögonen som om hon grät. »Eders nåde har vändt
sin håg ifrån mig och fattat kärlek till en av mina
förrymda jungfrur, en tjuv, som jag måst köra bort.
Konung Kristian såg på henne, så att hon slog
ned ögonen.
»Vad vill du mig, Kirsten?» sade han. »Det är
natt och jag är trött.»
»Ack, jag vill bara bedja eders nåde glömma, vad
som varit mellan oss. Jag går otrygg här vid hovet,
och jag vet inte den ena dagen, vad som kan hända
den nästa. I säger inte ett ondt ord till mig, men
edra ögon äro onda. Hovmännen sky mig... ack,
eders nåde, om I inte kan förlåta det onda, jag
möjligen har gjort eder mot min vilja, så låt mig hellre
resa bort och leva resten av mitt liv på en av de
gårdar, I skänkte mig, när I hade mig kär.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
