Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Inte dig, inte dig, lilla Lene« , skrek fru Kirstine.
Hon sprang bort i hörnet och släpade fram Anne
Kathrine i håret. Men då stod konung Kristian i
dörren och hon släppte taget och blev plötsligt iskall av
skräck.
Han sade inte ett ord, utan vinkade henne till sig
och hon följde lydigt som en hund. Sedan satte han
drabanter framför dörren till barnens kammare och
befallde dem på det strängaste att neka fru Kirstine
tillträde.
Samma dag sutto de vid taffeln och väntade på
fru Kirstine. När hon inte kom, skickade konungen
fru Anne efter henne. Blek och med röda ögon trädde
hon in genom dörren, såg sig skyggt omkring och
satte sig slutligen på sin plats bredvid kungen. Ingen
sade någonting den dagen. Bäst som det var började
fru Kirstine gråta och jämra sig högljudt. Konungen
sade ingenting och rätterna buros in och ut.
Slutligen befallde hans nåde Valdemar Kristian att
läsa från bordet, men just som gossen var midt i
bönen rusade fru Kirstine upp från sin plats, sprang bort
till vedtraven, som var uppstaplad bredvid eldstaden,
kastade sig på den och slog och sparkade omkring
sig, så att vedträden med mycket buller rullade fram
i hallen och det inte var möjligt för någon att höra,
vad gossen läste.
Konungen gick tyst till sin kammare och det hände
inte mer den dagen. Men vid soluppgången morgonen
därpå kom fru Anne till konungen och bad honom
från fru Kirstine, att hon godvilligt skulle få lov att resa
bort till sin moder i Dalum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
