Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, det är han inte, fru Kirsten», svarade
Thomas. »Och det kan I vara glad över. Ty såge hans
nåde er här, ville jag inte vara i edra kläder.»
»Var är han då?»
»I dag är hän i Krempe, och där är han väl i
morgon också, så det är bäst att I far en annan väg,
ty det är väl inte hans nåde I söker?»
»Nej, med honom har jag intet att skaffa»,
svarade hon med en stolt knyck på nacken. »Om han
kröp till mig på sina knän och bad om förlåtelse för det
våld han övat mot mig, då skulle vi kunna talas vid.
Och då jag väl är insatt i mina rättigheter, då skall
jag ha er i minnet, Thomas Null, och vad ni gjort
mig.»
Thomas skrattade.
»Jag hyser ingen fruktan, fru Kirstine», svarade hän.
Och hon åkte vidare i sin karm.
Men plötsligt kom hon att tänka på, att var
Thomas Null där, så fanns där väl flera av hovet. Hon
befallde kusken hålla, steg ur och gick ensam genom
en gränd till slottets trädgård. Hon hade varit där
ofta nog, så att hon kände stigar och gångar, och inom
kort stod hon vid en rosenbädd, där hon suttit mången
gång i forna dagar och känt sig uttråkad av kungens
prat.
Och nu satt Vibeke Kruse på just denna bänk,
där hon suttit. Hon satt med händerna knäppta i
knät och såg framför sig och märkte ej fru Kirstine,
förr än denna stod alldeles framför henne.
»Hur vågar du sitta på min bänk, slyna», sade
Kirstine Munk, och satte händerna på sina breda
höfter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
