Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vibeke reste sig förskräckt och såg sig om efter
hjälp. Framför henne i gräset låg fru Kirstines ena
handske.
»Tag upp handsken», sade fru Kirstine.
Vibeke böjde sig ner och tog upp den.
»Ack, fru Kirstine», sade hon, och ögonen stodo
fulla av tårar, »I gör mig väl intet ondt?»
Kirstine slog henne med handsken i ansiktet och
kastade den så på marken igen.
»Tag upp den», sade hon.
I sin ångest sjönk Vibeke endast snyftande ner
på bänken.
Då slog fru Kirstine till ett gällt skratt. Hon grep
tag bak i sina kjolar och lyfte på dem.
»Gå efter bäckenet», sade hon. »Flux iväg med dig,
slyna! Ger jag dig kost och lön för att du skall sitta
och1 grisa ner min rosenlund?»,
Som hon stod på detta sätt, dök Thomas Null
upp. Han hade anat oråd, och spårat upp henne.
»Seså, fru Kirstine», sade hän, »I glömmer er
värdighet i ert raseri.»
Kirstine Munk vände sig emot honom och for ut
i en ström av skällsord, av vilka hon hade ett större
förråd än någon annan ädelboren fru på den tiden.
Thomas Null endast skakade på huvudet och slog
ifrån sig med händerna.
»Seså, seså», sade han. »Skynda er härifrån,
annars blir jag nödsakad att låta vakten gripa er och
sätta er i tornet till hans nåde kommer tillbaka från
Krempe.»
Då kom fru Kirstine till besinning och anträdde
tillbakatåget, men hon höll alltjämt kjolarna upplyfta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
