- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Kirstine Munk /
292

[MARC] Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hannibal, än att du skulle komma och plåga mig
med detta.»

»Just för att ers nåde känner sig svag, skulle I
lyssna till barmhärtighetens röst », sade Hannibal
Sehe-sted. »Fru Kirsten lider svåra och längtar endast efter
ett, att få höra av eders nådes egen mun, att hon är
förlåten.»

»För visso har jag ej förlåtit henne», sade kungen.
»Hade hon brytt sig om min förlåtelse, så skulle hon
ha tagit den, då jag bjöd henne den. Och det skall du
veta, du och 1 alla, som äro här tillstädes, att hade jag
gjort henne vad hon förtjänat, då hade hon suttit på
ett annat ställe än på Boller, där hon alla dagar kan
föra hushållning som en rik och förnäm adelsfru.»

Hannibal Sehested teg och resten av dagen gick
lugnt. Kungen talade med Ulrik Kristian, som nästa
morgon skulle draga till utlandet och gå i krigstjänst
hos kungen av Spanien.

»Han är mig nästan den käraste av mina söner»,
sade hans nåde. »Du har varit i Norge, Hannibal, och
har väl icke hört, hur väl han redde sig i Klaus
Ahlefelts regemente i kriget. Han var bara femton år då,
men slogs som en hel karl. Nu är han snart aderton,
men skall ut och vinna guld och ära. Prins Fredrik
lovade mig, att han skulle främja honom, då han
kommer hem igen, för då ligger jag själv i mullen.»

Vibeke satt bredvid och såg med stolthet på sonen.

Hon var så sjuk, att hon blott med möda höll sig
upprätt. Ofta tog hon sig åt hjärtat, när kungen icke
såg det. Var gång han frågade, log hon och ställde
sig kry.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:34:02 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dandrott/2/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free