Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med fötterna på en pall, och gick mödosamt fram till
rutan och såg ut.
»Det är töväder och litet snö», sade han. »Väl
kan jag fara denna väg än en gång, om det så blir
min sista resa.»
Då han skulle gå tillbaka till stolen snubblade
han och skulle ha fallit, om de inte sprungit fram och
stött honom.
»Om ers nåde stannar en eller ett par dagar, blir
ers nåde frisk och kan fara vart som helst», sade
doktor Fabricius.
»Till Rosenborg», sade kungen.
Och då satte de honom i hans stol i en släde,
förspänd med åtta hästar. Vibeke satt hos honom,
vit som den fallande snön, men med ett leende på
läpparna. De andra redo före och efter.
»Kör fort», sade Sperling till Korfitz Ulfeldt. »Hans
nådes sista stund ,är nära. Kanske döden kommer
innan vi hinna fram.»
De färdades så fort, att en av hästarna störtade
utanför Rosenborgs port.
»Jag hann ändå», sade kungen.
Han vände sig till Vibeke och såg att hon låg
avdånad i släden.
»Bär fru Vibeke på hennes kammare», sade han.
»Låt oss först sörja för ers nåde», sade doktor
Sperling.
»Först Vibeke, först Vibeke!» svarade kungen
hetsigt.
Och han satt kvar i släden tills de burit upp Vibeke
och Thomas Null kom och anmälde, att nu var hon i
sina tärnors vård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
