Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Biskopen gick sin väg och kom aldrig mer igen.
Kort därefter drabbades fru Kirstine av ett slag,
som tog djupt.
Korfitz Ulfeldt och Leonora Kirstine föllo i onåd
hos kung Fredrik och måste fly ur landet. De
skickade sin lille son Leo till henne, och denne gosse visade
hon en ömhet, som hon aldrig visat sina egna barn.
I timtal kunde hon sitta och prata med honom och
hjälpa honom i hans lekar. Hon lät bädda åt
honom i sin egen kammare, och om han klagade på någon
av tjänarna, då var denne dömd i samma nu och
bortkörd innan solen gick ner. Men snart sände
föräldrarna efter gossen från Stockholm och hon var åter
ensam.
Detta bud hade med sig ett brev från Ulfeldt med
en bön, om hon ville låna den svenske kumg Karl X
Gustaf tjugu tusen daler, som han skulle använda till
släktens fromma. Hon gjorde det utan invändningar,
och året därefter kom Leonora till Danmark och
hälsade på henne på Boller.
Just som hon farit dädan, kommo några av kung
Fredriks män, som på befallning av hans nåde med
henne höllo ett smädeligt förhör om hur det kunde
komma sig, att hon kallade sig grevinna av Slesvig
och Holsten. Hon svarade skarpt, och de måste vika
för de okvädinsord hon trakterade dem med, men då
de kommo till Köpenhamn och avgåvo en berättelse
om det skedda, tog kungen titeln ifrån henne.
Och från denna dag hade fru Kirstine icke mer en
glad stund.
Kom någon för att gästa henne, nekade hon sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
