Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemma och körde av dem med ohövligheter. Hon
slog sina tjänare så fort hon såg någon av dem.
Största delen av dagen gick hon omkring i sina rum
och på gården och talade högt för sig själv.
Den enda hon tålde ha i sin närhet var Peder.
Hon gjorde honom till sin gårdsfogde, anförtrodde
honom i vilka skåp och kistor hon gömt sina skatter
och kunde sedan stiga upp midt i natten och flytta dem
av fruktan för att han skulle stjäla dem.
Hon talade aldrig med honom om Rhengreven, utan
bara om konung Kristian, som hon prisade i höga
toner. Hon ville ha svar och medhåll av Peder, och
då han ingenting sade, slog hon honom tills han
sprang sin väg. Så gick hon och letade efter
hbnom i apelgården, långt ute på markerna och
gav sig ej förrän hon fann honom, då hon med
löften om penningar drog honom med sig tillbaka. Men
efter en sådan pers fick hon vanligen gå till sängs och
ligga ett par dagar, ty hon hade med åren blivit
ofantligt fet.
Hon skickade bud i trakten, att alla fattiga skulle
komma nästa dag efter middagen till hennes dörr, så
skulle hon ge dem allmosor.
Därpå lät hon ställa fram en gyllenläderstol, som
såg ut som en tron, alldeles utanför porten. Hon iförde
sig sin präktigaste skrud och satte sig i stolen,
omgiven av allt sitt folk. Vid vänstra sidan stod Peder
med en stor påse full med småmynt. Och allt
eftersom de fattiga nu strömmade till, delade hon
ut pengarna bland dem.
En och en måste de träda fram och böja knä för
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
