Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själar skulle fara till helvetet, om inte Gud hade
återlöst oss genom sin son.»
»Vibeke måste dö», sade fru Kirstine.
»Herren Gud skall också stå eder bi i eder sista
stund och giva eder en salig hädanfärd, om I förenàr
eder med mig i bönen», sade prästen.
»Peder måste dö», sade fru Kirstine.
Herr Jens knäböjde och bad med hög röst och fru
Ingeborg instämde. Därpå ville de ge henne den
heliga nattvarden, men hon bet ihop tänderna och såg
med en elak blick på dem.
De talade om att bända upp munnen på henne, då
det skulle vara en stor olycka, om hon doge utan att
ha mottagit sakramentet. Men så började hon
plötsligt sucka och gråta och då gåvo de henne det.
En stund låg hon med slutna ögon och andades
tungt. Så reste hon sig plötsligt upp i sängen och
sträckte befallande ut armarna.
»Skicka hit Jens bollmästare», sade hon. »Han
här brev till mig.»
Därpå föll hon tillbaka mot kuddarna — och var
död.
Ingeborg Arnfelt slöt till hennes ögon och svepte
hennes lik under strömmande tårar.
»Fru Kirsten fick sannerligen en vacker och salig
död », sade herr Jens, som var van att bereda de
förnäma. »Vi våga nu tro, att hennes själ är hos Gud
och möter hennes högtsalig konung och husbonde,
efter vilken hon längtade så mycket.»
Hennes lik lades i en tennkista, fodrad med siden
och sammet, och fördes till Odense för att bisättas
i S:t Knuds kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
