Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du har bara ögon för den ena sidan av saken»,
sade doktorn. »Däruppe bland de förnäma är det bara
intriger och ränker. Där gäller det att kröka rygg för
de höga och vara stursk mot de låga. Aldrig ha hovets
tjänare tid att vara sig själva och aldrig få de visa sitt
eget ansikte. Jag är glad åt att jag har mitt hem här
avsides i mitt vackra hus och kan vila ut hos mina
kära efter dagens arbete. Om du också pratar om detta
till påsk, lilla Ida, så blir det inte annorlunda så länge
jag lever. När jag är död, kan du gifta dig med en
hovjunkare och kläda dig i sammet och falbolan.»
Han skrattade och frågade om barnet, som hon bar
under sitt hjärta, men fick blott avoga svar.
»Nu går jag till slottet», sade han. »Hans majestät
har huvudvärk. Det kommer sig av latinet, tänker jag.
En lärdare konung har aldrig suttit på Danmarks tron.
Han sitter och arbetar i sitt kabinett, medan
drottningen roar sig.»
»De säga, att drottningen inte tycker om dig», sade
hon.
»Det är sant», sade doktorn. »Hon har en, som
hon vill ha i mitt ställe, men konungen är mig
bevågen och låter inte övertala sig. I alla händelser låter
jag mig intet bekomma och gör min plikt, så får det
gå som det kan. Sköt om hemmet väl och var god
emot far.»
Den gamle Mathias Moth satt hela dagen i sin
läderklädda länstol vid spisen. Han åt litet och talade litet,
vände huvudet efter varje ljud i huset och såg från
den ene till den andre med sina halvblinda ögon. När
han upplät sin mun var det mest för att tala om gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
