Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi vilja ogärna undvara dig», fortfor kungen. »Om
vår hälsa än, Gudi lovad, är god, så känner du våra
små svagheter bättre än någon annan. Och så finns
det också folk vid vårt hov, som trakta efter att
undantränga dig ur vår gunst. Är du inte rädd att det skall
lyckas dem, medan du är frånvarande?»
»Det får gå som det kan, ers majestät», sade
livläkaren.
Kungen nickade och klappade honom på axeln.
»Stanna då och gör din plikt», sade han. »Vi skola
inte glömma bort dig, när vi komma tillbaka till vår
huvudstad. Gud vare med dig.»
Och hovet drog bort och slottet stod tomt.
Det hölls så strängt avspärrat, att slottsfogden icke
fick besöka sin hustru, som bodde ute i staden och
porten slogs igen midt för näsan på vinskänken, då han
kom för att beskatta vinstockarna.
»Hin i våld med vinet», sade kammarskrivare
Kristoffer Gabel. »Om vinet också far illa, så växer det
väl på nytt. Men är livet väl borta, så är druvan till
föga glädje.»
Och så följde han efter hovet till Kolding.
Rikshovmästaren, Joakim Gersdorf, reste också, och nu var
Axel Urup högsta styrande i staden. Han, Poul Moth
och Ole Worm träffades var dag på rådhuset och
dryftade ställningen.
»Jag vet alldeles säkert, att jag dör i pesten», sade
madam Moth.
»Varför skulle madam göra det?» sade madam Hals.
»I som har doktor i huset. Men jag känner att det
är ute med mig. Herregud, att jag inte skulle hinna
hjälpa min Jens fram till präst!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
