Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resats. Mathias gick som alltid i sina egna tankar, och
Poul och Oluf tiodubblade vägen genom att springa
hit och dit.
Slutligen kommo de till ett härbärge vid vägen, där
rastade vagnen. De plockade upp matsäcken, som
inmundigades i det gröna. Sofie Amalie sträckte ut sina
små armar mot Holger Parsberg.
» Varför rider du inte?» sade hon. »Mor säger, att
du har den vackraste hästen av dem allesammans.»
Han skrattade och sprang med henne över ängen.
»Varför bor du hos oss och inte på slottet?»
fortfor hon. »Mor säger att du är adelsman och kan gå
ut och in hos kungen så mycket du vill.»
»Jag vill hellre bo hos dig», sade Holger. »Och
längre fram får jag min egen gård långt bort i Jutland.
Vill du komma dit och hälsa på mig?»
»Ja», sade hon. »Finns det hästar där?»
»Vackra hästar och en präktig karm och tinnar och
torn och många skogar med blommor i.»
»O!>» sade hon och klappade händerna. »Då ska
vi plocka blommor och sätta oss på de vackra hästarna
och rida rakt in i kungens slott och niga för honom
och för drottningan... se, så här och så här...»
Hon lyfte på kjolen och neg en sådan hovnigning,
att han måste skratta igen.
Prästgården hade dukat upp allt vad huset förmådde.
Vid bordsändan satt Sören Glud, som redan blivit fet av
välmåga, och bredvid honom hans hustru, som var
hans företrädares änka och följde med kallet.
Kirsten Klausdotter hette hon och var en skrynklig
gumma med ett par elaka ögon. Hon bjöd dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
