Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma och äta och dricka, och som de höllo på härmed,
började hon stirra på Ide Christine.
»Jag vet nog, att du väntar på min död, min skatt»,
sade hon. »Men jag håller ut länge än, och inte blir
det i år du kommer i brudsäng.»
Det uppstod en pinsam paus. Ty det hade sin
riktighet, att Sören Glud hade fått löfte på Ide Christine
då den gamla dog. Det var heller ingen som gjorde
någon hemlighet därav.
»Lugna er, Kirsten», sade doktor Moth. »Ingen
önskar er döden och Ide har tid att vänta.»
»Ides tid skall väl också komma en gång», sade
Nikolaus med sitt plumpa skratt. »Nu dras Kirsten med
den tredje av Taastrups präster. Hon tror väl inte, att
en fjärde väntar henne.»
»Inte mig emot», sade Kirsten. »Inte mig emot.
Jag säger bara, att den förste var den bäste. »
»Ja, men I var väl också själv bättre då», sade
proviantkommissarien.
Alla skrattade, Kirsten med, men med blicken vilande
sylvasst på Ides friska, röda kinder.
Sedan gingo de omkring i markerna och i
trädgården, och de funno varandra, som helst talades vid. Alla
voro glada att för ett par timmar vara utanför den
kvava staden.
Den ende som var hemma var farfar, som satt i en
stol, stödd mot kuddar och med täcken över sig, och
hos honom satt Kirsten Klausdotter och band på en
strumpa.
»De gå och vänta på min död>, sade Kirsten. » Jag
vet det nog. Men kanske de räkna fel.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
