Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på klacken. Men så var det någon som fattade hans
hand och han såg nu i Sofie Amalies ansikte.
»Är du prinsen?» sade hon.
»Ja, mitt barn. Jag är prinsen, och det var illa, att
jag kom just som den gamle mannen dog. Gå nu till
de andra, så drar jag mig tillbaka och hälsar på doktor
Moth en annan gång, när det är mera lägligt.»
Sofie Amalie höll fast hans hand och tog inte
ögonen ifrån honom.
»Ett härligt barn», sade Morten Skinkel. »Vill du
visa oss vägen ut ur denna kula, mitt barn?»
Sofie Amalie gick mot dörren och drog prinsen
efter sig. De andra voro sysselsatta med den döde och
ingen gav akt på dem. Hon förde honom genom
förstugan och ut på trappan. Först där släppte hon hans
hand.
»Tack», sade han. och tog henne under hakan.
Nu, då han stod på gatan, hade han blivit sig själv
igen. Vänligt såg han på människorna, som stodo och
gapade med blottade huvuden. Så föll hans blick åter
på Sofie Amalie, som inte tagit ögonen ifrån honom.
»Blir du kung en gång?» frågade hon.
»Ja du», svarade prinsen.
Han blev helt förlägen över dessa stora ögon, som
oavbrutet stirrade på honom.
»När jag blir kung, skall du komma upp på slottet
och hälsa på mig», sade han. »Vill du inte det?»
»Jo», svarade Sofie Amalie och neg.
»Hon för sig som en hovfröken», sade Morten
Skinkel.
Prins Christian fattade hennes hand, böjde sig över
den och kysste den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
